Älskar halloween! Även om det inte är någon direkt tradition att fira det här i Sverige. Det har iallafall firats i min vänskapskrets i fem år nu, med eller utan mig.

Firar det två gånger i år. Nu på lördag hemma blir det hos Tom och hans flickvän. Ska fan bli riktigt kul! Sen blir det ett firande hemma hos mig lördagen efter. Jag är positiv och hoppas på det bästa! Duktigt sugen på Captain Morgan's!

Har ni några planer?

Fullt hus här hemma när Malmö spelade lite en viktig match borta mot Häcken. Jocke, Pontus och George kom som vanligt, men denna gång kom även farsan, Ola och Macki!

Efter en nervös inledning så blev det en riktig fest! Malmö vann med hela 4-0 och pressen är tillbaka på äckliga HIF som absolut inte få vinna guldet. Mycket som står på spel. Helsingborg var nästan lite av ett andra hem när man var tillsammans me Stephie och jag gillar inte folket där, med några få undantag som man saknar. Fin stad dock! Min moster med sambo håller även på HIF och är ett par fruktansvärt dåliga förlorare, så det kan vara extra kul att slå dom lite på näsan!

Trodde det skulle vara skönt me sovmorgon, men dagen tog aldrig slut. Hoppas morgondagen på jobb går snabbare.
Tiden brukar ju gå ännu snabbare när man kommer hem fast, nu sitter man bara och väntar på att klockan ska närma sig 20:00 för att spela innebandy.

Nä, om man ska fixa lite ris till lunchen imorgon och kanske även frukosten?

För första gången sen jag flytta in så frostar jag av frysen, över två år tog det. Nästa gång ska jag inte vänta så länge.

Återigen en lugn dag på jobb. Så pass lugn att flera slutade en timme tidigare, även jag så klart. Börjar även senare imorgon, fast slutar även senare. Det kan vara värt det nån enstaka gång, fick inte sovit tillräckligt i helgen.

Tänkte gå och besöka min mormor och morfar fast regnet ute satte stopp för dom planerna. Så nu blir det väl lite pyssel här hemma!

Jag vet inte varför, men under kvällen har en irritation växt upp inom mig från igår. Vi diskuterade om killen som filmade sitt självmord på ett forum och direkt gick Poffe till attack:
"Du har sett den, eller hur?!"
"Ja..." svarade jag såklart.
"Varför?" kontrade han med.
"Jag vet faktiskt inte! Jag vill väl påverkas på något sätt." svarade jag eftersom jag hade ju inte nån direkt aning om varför man ser sånt, den mänskliga nyfikenheten kanske.
"Du ville bara se det, så är det bara!" Sa han bestämt.
"Ja?" sen var det inget mer med det. Det har kommit fram nu istället när man inte har nåt att göra. Liksom vad ville han ha sagt? Det får mig att tänka på en mindre diskussion från sommaren då han skulle påpeka att jag har kiss- och bajshumor på mobilen.

"Du gillar kiss- och bajshumor!" brast han ut efter att jag spelat en parodi på I Gotta Feeling av Black Eyed Peas som inte hade något med kiss och bajs att göra utan bakfylla.
"Ja jag gillar mycket humor?" svarar jag frågande.
"Men du har mycket kiss och bajs på den" sa han då i en väldigt besserwisser-aktig ton.

Har kollat och jag har hela två stycken pruttljud! TVÅ STYCKEN! Jag har ca 50 ringsignaler... så ja jag antar väl att det är mycket. Sen vet jag inte om matte är min grej, det vet nog han bättre. Vad utgör det? Ca 4% va?

Inget värt att irritera sig över, men det är ju söndag och inget bättre för sig...

Nu sitter man en söndageftermiddag och är lite uttråkad. Jag funderar på se en film, men jag vet inte vilken. Började ser Ben-Hur för ett tag sen, men blev aldrig klar. Den är ju så fruktansvärt lång.

Jag och Poffe tog bussen in till Malmö igårkväll för att träffa Emil och Ida hemma hos dom. Påvägen såg vi avspärrningarna från den senaste skottlossningen i Malmö. Jag hoppas verkligen de hittar den här idioten som sprider skräck.

Hemma hos Emil och Ida blev det lite grogg, spel och en hel del skratt. När man väl kom hem med sista bussen fick man titta på när New York Rangers besegrade Boston Bruins!

Surfade in på en blogg där man hängde ut en 22-åring som slapp fängelse för spridning av barnpornografi. Där fanns allt, bild, namn, personnummer, telefonnummer och adress. Detta är ett tydligt brott mot PUL (personuppgiftslagen) och hindrar även 22-åringen från att kunna börja om från början.

Eftersom han brytit sitt destruktiva beteende sedan konfiskeringen, dömde rätten honom till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Istället för tio månader i fängelse.

Nu över till mitt problem! När lagen ständigt misslyckas och straffen är alldeles för milda, är det rätt att hänga ut en person på detta vis då? Han kommer liksom inte få en andra chans av samhället. Förtjänar han ens en andra chans?

Han nekar att han spridit sin samling, men tecken visar motsatsen enligt artikeln. Hur långt kommen är man i rehabiliteringen om han ljuger om detta?

När ska regeringen inse att straffen måste skärpas? Enda partiet som verkar vilja ta upp detta är Sverigedemokraterna, men vilken jävla idiot vill ha in dom i riksdagen? Ja, det finns tydligen många idioter här i Sverige också. Det är kanske dags att sluta klanka ner amerikaner.

Borde man ta lagen i egna händer? Borde det gälla vem som helst om det var fallet, oavsett intelligens? Vad gör dig till en bättre människa en mig?

Frågor värda att tänka på, enligt mig!

Då var andra seriematchen spelad och vi krossade motståndet med hela 14-2. Det var lite jobbigt att ta sig upp idag och tiden bara flög iväg så man blev lite försenad till mötesplatsen. Det verkade dock lugnt eftersom de verkade vara nåt strul med ena bilen, jag vet inte riktigt vad de pysslade med.

Nu ska jag göra chilirotfruktssoppa och får se senare ikväll vad som händer då!

Fick vara ledig idag så man kunde fixa lite nödvändiga saker. Halva dagen har spenderats med hemsidefixande. Främst bandylagets sida (http://www.uphl.se/yarr) sen la jag även in nya nyheter på Poffes sida som jag glömt göra till honom under förra helgen.

Imorgon har man match. Tom skrev till mig på MSN och sa att vår förstemålvakt var hemma igen från sin smekmånad så man fick förhoppningar om att få spela ute istället, men han kunde tyvärr inte ändå.

Nu blir det lite Idol, sen tänkte jag se på Stephen King's Apt Pupil med Sir Ian McKellen. Vi får se helt enkelt.

Just nu är det inte mycket att göra på jobb. Det gör att tiden går långsammare och arbetspassen blir drygare. Vi blev iallafall bjudna på smörgåstårta för att vi varit duktiga den senaste tiden. Gott som fan!

Käkade middag till Battle For The Planet Of The Apes. Har kört alla fem filmer nu på fyra dagar. Jag måste skaffa mig ett liv!

Träningen gick sådär ikväll. Knäna uppslitna och pekfingret helt uppsvullet. Jag hoppas svullnaden går ner till lördag då vi har match.

Nä, det finns inte mycket att berätta om idag utan det blir en härlig dusch nu!

Detta inlägg tillägnar detta inlägg till en person betyder otroligt mycket för mig, Malin.

Träffade henne redan för drygt nio år sen nu, när vi började på Mediegymnasiet. Vi hamnade i samma klass och direkt fastnade jag för henne. Känslorna var inte ömsesidiga, ganska logist för man var både stor och en bra bit från den person man är idag. Vi fungerade ändå bra ihop på skolan, men vänskapen dog ut när vi delades upp i nya klasser efter ett år.

Jag hittade henne sen igen på facebook, men det bestod mest av små hälsningar med långa mellanrum. Det var under OS i Vancouver, kontakten togs upp lite mer på allvar då vi var de enda som stannade uppe och tittade. Sen blev det mer och mer. Plötsligt insåg man att höjdpunkten på dagen var samtalen med henne och så är det än idag.

Det dröjde till midsommar innan vi sågs på riktigt igen, men ett bättre intryck kunde jag gett! En del luckor, spya och en kyss av asfalten gjorde att man på ett sätt ville glömma bort hela midsommar och egentligen borde man vaknat upp ensam i lägenheten dagen efter, men hon var kvar och var villig att ses igen. Till min stora besvikelse fick jag höra några veckor senare att vi hade kyssts på hemvägen. Det ångrar jag fruktansvärt eftersom jag inte minns det.

Jag önskar jag kunde berätta med ord hur mycket hon betytt under denna tid som jag gått arbetslös och även nu när jag jobbar på Miljögården. Jag hoppas dock att hon redan vet detta.

Malin, du är fantastisk!

Lämnar jobbdelen lite smått för att idag ta upp min fysiska hälsa.

Har spelat innebandy regelbundet ganska länge nu. Till hösten startade vi ett korplag i Malmö och har vår nästa match nu på lördag. Jag spelar bara lite fel vilken har skapat lite problem med ryggen.

När jag började på Miljögården och tvingades att tömma containers med varor från Kina, tog ryggen så pass mycket stryk att jag tvingades gå till sjukgymnast. Fram till idag har ryggen inte varit ett problem, men lite fellyft på jobb igen och smärtan är nu tillbaka. Jag hoppas det är bättre imorgon.

Miljögården har ju inte bara inneburit dåliga ting, utan en del bra saker fysiskt också. På vardagarna snittar jag 15 000 steg. Rekordet hittills tog jag igår på 17 500. Tömma container är tungt, vilket kan jämföras med att gå på gym. Mina kvällsjoggingturer orkar jag tyvärr inte ta längre, så chansen att träffa på lösa vakthundar är just nu minimal.

I den kommande och sista delen så tar jag upp det bästa jag vet just nu! Vad det är, får ni reda på imorgon!

Efter att ha fått vara lycklig ett tag och sedan trött, återvänder jag till bloggvärlden. Ja, vad händer i mitt liv?

Jo för snart 1½ månad sen började jag jobba på Miljögårdens lager i Svedala. I grunden är det liknande uppgifter som på Coop. Fast skillnaden är stor, väldigt stor. Miljögården är mindre och har därför inte samma resurser. Strukturen är urusel! Bord och stolar säljs separat, men det ena får oftast inte skickas iväg utan det andra beroende på vem du frågar. Vissa lådor ska delas, vilket är lite luddigt eftersom man själv ska känna efter om varan är för dyr i styckpris. Att lägga till tolv småsaker för tio kr/st är mer OK än två saker för 30 kr/st. En hundrig extra på en order på 16 000 kr är en bagatell, men 60 kr kan vara fy skam.

Folket på lagret är hur hjälpsamma och trevliga som helst. Problemet på lagret är strukturen (ekonomin som hindrar mycket ändring tyvärr) och polackerna. Jag menar nu inte att Polen är skit eller att polacker är dumma i huvudet utan det är kommunikationen som gör mig frustrerad. Miljögårdens systerbolag i Polen gör möbler som skickas hit, tydligen vill polackerna själva vara med och skicka dom till kunderna, så tre veckor spenderar dom här varje dag 8-20:30 för att sedan åka hem i tre veckor. Under denna period har jag träffat på runt tio polacker på jobb. En enda kunde engelska flytande, en kunde man åtminstone kommunicera lite med på engelska och en försökte med att blanda tyska och ett fåtal svenska ord. Resten kunde bara ett par viktiga ord som  "complete", "finish" eller "must control". När man får en utskällning på polska med nåt enstaka engelska ord nog för att fatta utan att kunna försvara sig så blir man så pass frustrerad att man skriker ut att man hatar stället. Det hände mig iallafall.

Nu om folket på kontoret. Mina egna möten med dom har varit helt ok, men när man hör från andra på jobb eller utanför också för den delen så undrar man vad som pågår där. Chefen har startat företaget från grunden, så hon kan sina saker. Hon verkar dock ha svårt att ta kritik eller idéer från andra. Hon kan skälla ut folk för minsta lilla misstag, även om du inte var ansvarig och dessutom på semester. Du kan få väldigt många fler arbetsuppgifter än vad du skrev upp för. Nästan alla har sina hundar där och vissa har inte bara en hund. En allergiker som jobbar på kontoret fick flytta upp en våning att det gick inte att jobba bland de andra. Att man inte kan ta hänsyn till detta och lämna hundarna hemma eller på dagis är bara respektlöst. Kunder bjuds in på utställningar precis bredvid kontorsrummen. Inte en tanke på att kunder kan vara allergiska.

Jag letar nytt jobb hela tiden och har även kollat på skolor, men jag får se vad framtiden har att erbjuda. Imorgon kommer nästa del om den senaste tiden i mitt liv! Nu ska jag ta en dusch och koppla av.