Dag 1:

Uppe med tuppen var man och exalterad till max! Jag var lite orolig ifall visumet skulle strula eftersom flygbiljetterna och visumet inte stod på samma namn. Varnar alla framtida föräldrar här och nu, för helvete sätt tilltalsnamnet först när ni döper ungen!

Mycket väl så blev det strul, men bara för Jocke. Även om jag och Linus var lika skyldiga som han så var det bara hans som strulade. Det var mest på Kastrup som de strulade med detta för när vi väl var i USA så var det ganska lugnt.

Efter 9 timmars flyg samt mellanlandning på Island så var man framme. På Buckingham Hotel hade de också strulat fast till vår favör. P.g.a. dubbelbokning så fick vi en uppgraderad suite. Suiten var fan i storlek med min lägenhet. Vi drog iväg till Whole Foods och handlade frukost i form av bagels. Jag älskar bagels. Därefter stack vi till Times Square. Times Square på kvällen är mäktigt med allt ljus och människor.

 

Dag 2:

Jocke och Linus fick smaka bagels för första gången, men gillade det inte alls. Brorsan tyckte den var alldeles för hård och Linus förstod inte poängen med hålet i mitten. Så det blev corn flakes resten av veckan.

Vi gick genom Central Park för att ta oss till Museum of Natural History. Fy fan vad mycket där fanns att titta på, men det alla tre nog gillade bäst var dinosaurerna. På hemvägen gick vi förbi Dakota Building där John Lennon bodde och Trump International Hotel & Tower där Borat bajsade i buskarna.

Vi käkade på T.G.I. Friday’s där jag och Linus inte kom överens över vem servitrisen gillade mest av oss. Sanningen var dock helt klart mig eftersom jag var trevligare och charmigare. Linus var frånstötande från sekund ett.

Därefter blev det Madame Tussaud’s. Namnskyltarna på vissa av dockorna stod på samma ställe som när jag var där första gången även om dockan flyttats, så det var fruktansvärt rörigt där. Vi fick dock avsluta besöket där med en kortfilm i 4D. Inte vilken film som helst utan Svampbob Fyrkant. När vi kom ut så fortsatte vi bara längs samma street och kom fram till Bryant Park, New York Public Library, Grand Central Station och Chrysler Building. Vi gick även ner ett par blocks för att kolla byggnaden som föreställde Clamp Towers i Gremlins 2: The New Batch. Innan vi gick hem så gick vi kvällen längs 5th Avenue. När vi kom fram till Central Park kom det vindar som verkligen hindrade oss från att gå vidare. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jocke fick även sina efterlängtade Twinkies. Ingen hit!

 

Dag 3:

Jag var uppe först av alla och tog foton på Linus och Jocke när de låg i sängen. Linus såg lite kramsjuk ut. Antar att han varit utan Emma för länge. Anledningen till att jag var uppe först var nog för detta var dagen jag skulle få se mitt älskade New York Rangers live igen.

Matchen mot Philadelphia Flyers slutade 3-1 och humöret på topp. Jocke som inte alls gillar hockey utan bara fotboll, tyckte matchen var höjdpunkten på hela resan. Linus som inte tycker om sport överhuvudtaget var mer svårflirtad.

Alla tre var lite smått sjuka så dag 3 avslutades ganska tidigt efter en närmare titt på Flatiron Building och en riktigt stor pizza efter hockeyn.

 

Dag 4:

Vi GICK ner från hotellet på 57th St. till Castle Clinton där man går på färjan till Frihetsgudinnan. På vägen gick vi förbi Washington Square Park, NYU och Ground Zero där de bygger för fullt. När skyskraporna försvann bakom oss och slutade skydda oss från den ruggiga kylan så blev det kallt, riktigt kallt. Vi tillbringade inte mycket tid på Liberty Island. Jocke och Linus var inte intresserade av Gift shopen som jag shoppade loss på två år tidigare så vi gick ut och fotade direkt och tog färjan därifrån ganska snabbt. Den här dagen tog ganska hårt på mig och Jocke som blivit riktigt sjuka med feber och förkylning.

När vi kom tillbaka till Castle Clinton så tog vi taxi för första och sista gången om man bortser från och till flygplatsen. Jag frös som in i helvete. Det hjälpte inte ens att krypa under täcket med alla kläder på.  Till hungriga Linus stora irritation så somnade jag också ett antal minuter innan vi gick för att leta upp någonstans att äta. Det slutade med att vi gick till Subway och köpte hem vars en baguette till hotellrummet.

 

Dag 5:

Vi gick in på 30 Rock där vi åkte upp till 69:e våningen för att skåda Manhattan. Det var en upplevelse som jag verkligen missade första gången p.g.a. dimma. Jag vet inte om det berodde på det häktiska tempot vi haft tidigare men efter 30 Rock så verkade Jocke och Linus mer intresserade av sängen och teven än Manhattans gator. Då tog jag saken i egna händer och gick bland annat till Studio 54 som tyvärr var väldigt stängt.

 

Dag 6:

69:e våningen på 30 Rock tog andan på mig dagen innan vilket förstörde lite när vi tog oss upp på den 86:e våningen på Empire State Building. Hissen på ESB var inte lika häftig som den på 30 Rock där taket blev transparent så man fick se ljuset från himlen bli större och större. När vi skulle ge oss av så såg vi också att man kunde ta sig upp till 102:e våningen, men vi hade inte rätt biljett för det.

Vi hade blivit lurade till att köpa biljett till en guidad busstur i samband med att vi skulle köpa biljett till ESB, men turen var faktiskt oväntat bra. Guiden var härlig som fan att lyssna på.

Bussen gjorde ett kort stopp nere vid Battery Park. Där hälsade en snygg aspackad brud på mig, men hon försvann lika snabbt ur mitt liv som hon dök upp. Vad gjorde en snygg aspackad brud nere vid Battery Park då? Jo, det var St. Patrick’s Day så alla ungdomar var ute och söp skallen av sig. Grönt var färgen på som gällde, så även på mig då jag hade min ”I KLÖVER NY” på mig. Hela 5th Avenue var avspärrat för paraden. Vi tog oss till Planet Hollywood för att äta innan vi gick för att titta lite på paraden, men återigen en allt för kort dag i min smak. Sista kvällen i New York spenderade jag själv på Times Square.

 

Dag 7:

Vädret hade blivit bättre till St. Patrick’s Day och nu var det riktigt varmt. Planet skulle inte gå förrän halv nio på kvällen så hotellet var vänliga nog att vakta våra väskor medan vi gick lite i Central Park. Det var så härligt att sitta där just då. Jag ville verkligen inte lämna stället. Tillslut var vi dock tvungna för att ta taxi till JFK. Jag köpte choklad för drygt 1200 isländska kronor på Keflavik när vi åkte hem. Resan hem gör sig fortfarande påmind varje dag då jag fortfarande har ont i arslet efter de obekväma stolarna. En hel månad efter resan!