Nu i dagarna påbörjades inspelningarna av Transformers 3, vilket inspirerade mig till denna recension. Transformers är från början leksaker som Hasbro lanserade på mitten av 80-talet. För att öka försäljningen gjorde man en tecknad serie tillsammans serietidningar. Serien blev så känd så den är idag kultförklarad och flera nya versioner har kommit ut genom tiden. Min relation till Transformers går långt tillbaka. Jag tvingade min mormor att spela in avsnitten till mig eftersom vi saknade de rätta kanalerna själv och jag samlade på serietidningarna. När jag fick höra Transformers skulle bli live-action så blev barnet inom mig exalterat till max, speciellt när favoriten Spielberg skulle producera.

Sam (Shia LeBeouf) en nördig tonåring som ska köpa sin första bil. Han fastnar för en gammal Camaro som inte ens försäljaren (Bernie Mac) känner igen. Problemen startar när Camaron kör iväg mitt på natten och visar sitt rätta jag. Camaron eller Bumblebee som han egentligen heter, är en utomjordisk robot som sänts för att beskydda Sam från de ondskefulla Decepticons. Sam hamnar nu tillsammans med skolans snygging Mikaela (Megan Fox) mitt i ett krig mellan de goda Autobots och de onda Decepticons, eftersom han i flera år utan att ha vetat om det har en karta till ett kraftfullt vapen som Decepticons vill ha. Till sin hjälp har de även de målmedvetna solderna, Major Lennox (Josh Duhamel) och Sergeant Epps (Tyrese Gibson) samt den galne agenten Simmons (John Turturro).


Beauty and the geek.

Explosionernas mästare Michael Bay står bakom regin, vilket innebär att handlingen kommer i andra hand. Det gör faktiskt inget i en film som detta. Man måste komma ihåg filmen är baserad på leksaker och tecknade serier, d.v.s. den ska inte vara något vidare djup. Filmen levererar det den ska och lite till. De mänskliga karaktärerna är stereotypa och ganska ointressanta, men vad gör det när man får se robotar puckla på varandra och det ser riktigt häftigt ut. Robotarna är väldesignade till minsta detalj.


Personalen på ILM har gjort ett jättejobb.

Musikaliskt blandas det mellan Steve Jablonsky och diverse rockgrupper som Linkin Park och The Used. Rockmusiken går an i någon enstaka actionscen, men det är Jablonskys musik som är minnesvärd.

I det stora hela är Transformers helt klart sevärd film. Den bjuder på mycket humor, explosioner och häftiga special effekter, men inget mer förutom en riktigt het Megan Fox. Mer tycker jag inte man ska begära av en film som denna. Kräver du mer så borde du nog hålla dig borta. Känner du dock för humor och förstörelse så är Transformers ett måste. Personligen hade jag kunnat ge filmen full pott då man ignorerar favoritfilmers brister, men om man måste se över bristerna också så blir det tre och en halv flagga.

Har i ett par månader spelat innebandy på tisdagar och nu även på torsdagar. Förra veckan drog jag på mig målvaktsdressen jag köpte när jag var 13 år. Sist jag hade den på mig var jag bara 15 år och stod på en av Svedalas A-lagsträningar p.g.a. målvaktsbrist den träningen. Efter det så ersattes innebandyn av inlinehockey och sedan fotboll.

Nu var det dock dags igen och dräkten som var för stor för mig vid 13-årsålder, satt ganska slimmat nu. Första träningen i mål gick ok. Blev trampad på vänster hand två gånger (tummen är fortfarande ganska blå), ett knä i huvudet och knäna blev helt uppslitna som tejpades hårt ikväll. Som grädde på moset är jag förkyld. Fast nu efter andra träningen så vill jag gå på det igen eftersom förkylningen inte kändes av.

När man väl kommer hem så får man höra grannens skrik istället. Kom då på en idé. Varför inte sprida lite julglädje en varm majkväll? Så jag bankade i takt med "Rudolf med röda mulen" på väggen. Ganska tyst nu på andra sidan. Det fungerade kanske? Nä, nu ska jag sätta mig när och designa Poffes hemsida.

Jag berörs ofta av filmer och blir lätt förbannad på högfärdiga eller elaka karaktärer. Detta är nog första gången jag verkligen blir arg efter en film där karaktärernas agerande inte är i fokus.

Enöga (Mads Mikkelsen) är en stum slav som tvingas slåss för sin överlevnad i arrangerade dödsmatcher. Den som sedan får ta hand om hans sår är en slavpojke vid namn Are (Maarten Stevenson). När ägaren tvingas sälja Enöga, flyr han tillsammans med Are och träffar ett gäng kristna som övertalar dom båda att följa med på korståg mot det heliga landet. Väl på båten dyker en tjock dimma upp och oro att man aldrig kommer hitta fram kryper sig in i själen på passagerarna.


Enöga har precis klarat sig igenom ännu en fight.

Visst låter det spännande? Så är tyvärr inte fallet. Regissören Nicolas Winding Refn försöker här göra en djup film om tro och galenskap, men misslyckas totalt. Mads Mikkelsen är en skådespelare av högsta rang, men hans prestation som en stum överlevare med tom blick räcker inte för att rädda filmen. Mikkelsen har den svåraste uppgiften av alla skådespelare i filmen, men är den enda som lyckas. Dialogerna är få och känns väldigt inövade. Karaktären Enöga hade kunnat bli intressant, men allt krut läggs oftast på samma bild av honom stirrandes ut i det tomma intet. Relation mellan Enöga och Are och också kunnat bli riktigt intressant eftersom Are lyckas tolka Enögas tomma ansiktsuttryck, men även där misslyckas man och relationen känns ganska meningslös. Det snackas mycket om att Valhalla Rising är rå och brutal. Det stämmer, åtminstone i en scen där Enöga skär ut inälvorna på sin ägares vakt.


En scen som man trodde skulle sätta prägel på hela filmen. Så fel man hade.

Det enda pluset i detta skräp är det bildmässiga. Människorna var lortiga och naturen vacker och oförstörd. Den skulle alltså kunna funka som naturfilm. Man kan förstå Mads Mikkelsen när han tog sig an rollen för den är utmanande, men som tittare begär man mer. De som tycker den är bra anser att de som inte tycker den är bra är dumma och inte förstår. Tyvärr är den inte svår att förstå, den är bara ett slöseri med tid. Den får en amerikansk flagga, det lägsta av fem.

I natt blev jag läste jag min mail och blogg.se tipsade mig där om någon bloggare som skrivit upp 6 saker som hon retade sig på hos andra bloggare. Där stod nåt om någon känd bloggare under smeknamnet Kissie, som jag ALDRIG hört talas om tidigare.

Av ren slump hittade jag hennes videobloggar på Youtube idag. Kan fan inte sluta titta nu. Hon pratar med näsan, hon pillar i håret var tionde sekund och checkar så att hennes bröst syns. Frågan jag då ställer mig är:
"Är det på riktigt eller är det en karaktär?"

Kommentarerna är inte snygga och ord som "hora" och "idiot" dyker ständigt upp. Ändå så strömmar det folk in på hennes blogg, speciellt folk som hatar henne. Vilka är då idioterna? Hon tjänar pengar på detta och idioterna fattar inte. Jag har aldrig varit inne på hennes blogg och jag kommer aldrig besöka den. Fast filmsnuttarna på Youtube kommer jag fortsätta titta på ett tag till. Tycker inte hon har något vettigt att komma med, men det är kul att se hur hennes knepp lurar de svenska ungdomarna.

Gillar ni inte en blogg, så läs inte vidare. Annars får ni fan ta och inse att ni sysslar med.