Detta inlägg tillägnar detta inlägg till en person betyder otroligt mycket för mig, Malin.

Träffade henne redan för drygt nio år sen nu, när vi började på Mediegymnasiet. Vi hamnade i samma klass och direkt fastnade jag för henne. Känslorna var inte ömsesidiga, ganska logist för man var både stor och en bra bit från den person man är idag. Vi fungerade ändå bra ihop på skolan, men vänskapen dog ut när vi delades upp i nya klasser efter ett år.

Jag hittade henne sen igen på facebook, men det bestod mest av små hälsningar med långa mellanrum. Det var under OS i Vancouver, kontakten togs upp lite mer på allvar då vi var de enda som stannade uppe och tittade. Sen blev det mer och mer. Plötsligt insåg man att höjdpunkten på dagen var samtalen med henne och så är det än idag.

Det dröjde till midsommar innan vi sågs på riktigt igen, men ett bättre intryck kunde jag gett! En del luckor, spya och en kyss av asfalten gjorde att man på ett sätt ville glömma bort hela midsommar och egentligen borde man vaknat upp ensam i lägenheten dagen efter, men hon var kvar och var villig att ses igen. Till min stora besvikelse fick jag höra några veckor senare att vi hade kyssts på hemvägen. Det ångrar jag fruktansvärt eftersom jag inte minns det.

Jag önskar jag kunde berätta med ord hur mycket hon betytt under denna tid som jag gått arbetslös och även nu när jag jobbar på Miljögården. Jag hoppas dock att hon redan vet detta.

Malin, du är fantastisk!