Igår såg jag ett avsnitt av How I Met Your Mother där Ted skaffade sig en tatuering vid onyktert tillstånd. Slutade med en fjäril på korsryggen som de andra kallade slampstämpel. Plötsligt slog det mig att en gammal flickvän ville skaffa en sån för ett par år sen... att man inte såg varningsskylten där...

En annan sak jag tänkt på rätt mycket den senaste tiden är hur man ska agera jämte mot nån som man precis börjat prata med, men är otroligt intresserad utav... De flesta som känner mig vet att jag går mycket efter impuls, agera först - tänka sen, eller ja torka sig i röven innan man skiter.

Men tänk er, man hittar en person som har ungefär samma syn på livet som du själv, gillar nästan samma saker, har kvalitéer som du känner att du skulle kunna ta lärdom och samtidigt så har du nåt som du tror hon skulle behöva d.v.s. man kompletterar varandra. Nu är inget skrivet i sten utan det bara känns så. Blir inte alla då lite överenergiska för man inte vill missa chansen att se om det kan bli nåt av det hela på ett eller annat sätt, eller är det bara jag?

Känner själv att jag kan flyga iväg så och komma på vad jag gör efteråt för att sen kunna göra samma sak dagen efter. Det är fan skitjobbigt när hjärnan och hjärtat vill olika saker... i mitt fall är det nästan alltid. Vad ska man göra? Förklara för den andre vad man tycker o känner och hoppas på att personen inte tycker du är ett psycho? Eller låta det vara och låta tiden avgöra, vilket kan leda till att personen hittar en annan istället som kanske är en skitstövel? Dessa frågor går runt i mitt huvud just nu, men de trycker iallafall inte ner mig så jag mår dåligt. Det hade bara varit skönt att veta vad man borde göra ibland.