Förändring
Tänkte väl inleda lite om min dag...
Fick ett ryck och städade lägenheten (behövdes) sen såg man Häcken-MFF på tv. Skönt med en bra start i år. Sen tog jag mina inlines och körde till Poffe och grillade. Tänkt att vi skulle bli ett par stycken, men slutade upp med BonnAnna, jag och Poffe. Men de var inget fel med det. Mina inlines invigdes nyligen och det är ruskigt skönt att få köra igen. Tog en runda runt hela Svedala när jag kom hem från grillningen. Ångrar litegrann att jag tog den runda jag tog för jag började minnas tillbaka till tiden med Stephie. Vi var ute och gick den rundan en hel del under tiden hon bodde i Svedala.
Man minns när man tog henne förgivet, hennes lögner... ja allt kom tillbaka som en jävla käftsmäll. Önskar bara att jag kunde släppa allt, men det känns fortfarande så bittert att man var så lättlurad... eller ja, man kom ju på allt tillslut. Dock inte på ett sätt man är direkt stolt över, men jag ångrar inte det med tanke på vad jag fick reda på.
Blev väldigt osäker efter det och litade inte riktigt på tjejer. Gällde även Emelie som jag började gilla. Hon tog det dock med ro och förstod mig på en nivå inte många gör. Evigt tacksam för allt hon gjort för mig och det hoppas jag hon vet. Synd att man tappat kontakten bara...
Nu har det hänt igen att man "hittat" en intressant tjej. Hennes personlighet slog undan benen på mig utan förvarning. Har chattat med henne i ett par månader nu tror jag och det känns skitbra. Ingen oro alls eller något. Den gamle Alex är verkligen påväg tillbaka. Nu är det jobbiga att man inte vet vad hon tycker och tänker om en. Kan vara rena motsatsen till vad man hoppas på, men hon skriver till mig så det värsta borde ju inte vara ett alternativ, right?
Nu till nåt helt annat...
Efter ett par månader i lägenheten så kände jag mig väldigt ensam, efter att ha haft kusiner och föräldrar i nacken på en stup i kvarten för att plötsligt sitta ensam dag ut och dag in. Man var väl inte van vid situationen. Efter ett tag så insåg jag ändå att det är skönt att inte behöva anpassa sig efter någon. Tyvärr så har jag kommit på andra tankar. Saknar någon att verkligen tycka om. Inte nödvändigtvis en sambo, men någon som man kan prata om allt med, mysa med... ja you name it. Behöver iallafall någon form av förändring i mitt liv.
Fick ett ryck och städade lägenheten (behövdes) sen såg man Häcken-MFF på tv. Skönt med en bra start i år. Sen tog jag mina inlines och körde till Poffe och grillade. Tänkt att vi skulle bli ett par stycken, men slutade upp med BonnAnna, jag och Poffe. Men de var inget fel med det. Mina inlines invigdes nyligen och det är ruskigt skönt att få köra igen. Tog en runda runt hela Svedala när jag kom hem från grillningen. Ångrar litegrann att jag tog den runda jag tog för jag började minnas tillbaka till tiden med Stephie. Vi var ute och gick den rundan en hel del under tiden hon bodde i Svedala.
Man minns när man tog henne förgivet, hennes lögner... ja allt kom tillbaka som en jävla käftsmäll. Önskar bara att jag kunde släppa allt, men det känns fortfarande så bittert att man var så lättlurad... eller ja, man kom ju på allt tillslut. Dock inte på ett sätt man är direkt stolt över, men jag ångrar inte det med tanke på vad jag fick reda på.
Blev väldigt osäker efter det och litade inte riktigt på tjejer. Gällde även Emelie som jag började gilla. Hon tog det dock med ro och förstod mig på en nivå inte många gör. Evigt tacksam för allt hon gjort för mig och det hoppas jag hon vet. Synd att man tappat kontakten bara...
Nu har det hänt igen att man "hittat" en intressant tjej. Hennes personlighet slog undan benen på mig utan förvarning. Har chattat med henne i ett par månader nu tror jag och det känns skitbra. Ingen oro alls eller något. Den gamle Alex är verkligen påväg tillbaka. Nu är det jobbiga att man inte vet vad hon tycker och tänker om en. Kan vara rena motsatsen till vad man hoppas på, men hon skriver till mig så det värsta borde ju inte vara ett alternativ, right?
Nu till nåt helt annat...
Efter ett par månader i lägenheten så kände jag mig väldigt ensam, efter att ha haft kusiner och föräldrar i nacken på en stup i kvarten för att plötsligt sitta ensam dag ut och dag in. Man var väl inte van vid situationen. Efter ett tag så insåg jag ändå att det är skönt att inte behöva anpassa sig efter någon. Tyvärr så har jag kommit på andra tankar. Saknar någon att verkligen tycka om. Inte nödvändigtvis en sambo, men någon som man kan prata om allt med, mysa med... ja you name it. Behöver iallafall någon form av förändring i mitt liv.
Kommentarer
Trackback